DEN VÄRSTA NATTEN I MITT LIV

I lördags var jag, min pojkvän, Bea + några andra vänner ute och drack lite drinkar. Vi stod på en uteservering längst in i ett hörn, bara vi. Jag var inte alls märkbart berusad och vi skulle precis gå vidare. Precis innan vi skulle ta en taxi vidare, kändes det som en blixt slog ner i mitt huvud och gjorde mig yr på ett sätt jag aldrig tidigare känt. Jag sa direkt till alla, något är fel, detta känns inte bra, jag är så yr och svag. Jag minns att jag lutade mig mot en kant och sedan höll fast mig i en blomkruka för att inte ramla ihop. Jag visste att något var fel. Det hjälpte dock inte utan jag svimmade kort där efter.

Efter det är de första timmarna ett blurr, jag var vaken, jag var med. Men jag KUNDE INTE röra mig. Jag kunde inte säga något, ingenting alls. När ambulanspersonalen bar in mig ambulansen åkte min klänning upp. Jag förstod det. Jag ville dra ner den. Men jag kunde inte säga det. Jag kunde inte röra så mycket som ens mina fingrar.

Jag minns att jag låg i ambulansen och bara grät. Helt orörlig, fick inte fram ett ljud. Alla försökte prata med mig och slutade aldrig ställa frågor, jag kom ihåg att jag blev arg för att de inte förstod att jag inte kunde säga något. Det gick inte. Jag var dock helt klar i huvudet hela tiden även om jag nu ser tillbaka på händelsen som något märkligt blurr.

Vi kom fram till sjukhuset kort där efter där jag spenderade hela natten. Efter ett tag började jag kunna prata igen, men jag låg fortfarande som förlamad. Jag kunde inte röra NÅGOT i min kropp. Hur hårt jag än tog i, så gick det inte. Först tänkte jag, detta går över snart. Men i och med att timmarna gick, jag fick en nackkrage, blev röntgad, blev undersökt av en neurolog så började jag bli rädd. Varför släppte det inte? Varför började inte min kropp bli rörlig igen?

Både Bea och min pojkvän var med mig hela tiden så jag hade helt klart de bästa sällskapet jag någonsin skulle kunna få. Timmarna gick, vi blev rädda om varandra. Jag började till slut få panik och trodde på riktigt att jag var förlamad, att jag aldrig någonsin skulle kunna röra min kropp igen. Det var den värsta känslan jag någonsin haft. Att ligga helt still, på en bår, och från huvudet inte kunna röra sig allt. Jag hade extremt ont i nacken och jag var livrädd.

Efter över 6 LÅNGA timmar stack det i mina fingrar och jag kunde röra händerna igen. Sedan armarna. Sedan började kroppen komma tillbaka. Men det tog 7 timmar. Det var 7 timmar av hemska tankar. Jag såg verkligen framför mig ett liv där jag aldrig skulle kunna använda min kropp igen. Det var fruktansvärt.

När jag efter den långa hemska natten, på mina egna ben, kunde gå ut var jag så jävla tacksam. Jag har aldrig någonsin varit så glad, för att gå några korta steg. Vi kom som sagt hem först igår på dagen och jag sov hela dagen. Jag var helt slut igår och mådde dåligt.

Någon drogade mig. Fast jag var med min pojkvän och flera vänner. Fast vi stod längst in i ett hörn. Fast jag bara drack 2 drinkar, exakt samma som alla andra, vi köpte dem ihop. Ingen av oss kan på något sätt förstå vem eller när detta hände. Jag är alltid försiktig? Med det vill jag säga, man kan aldrig vara försiktig nog. Det där kan gå så snabbt, på ett ögonblick, så om det händer. Skyll inte er själva. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda, men det hände ändå?

Jag är äcklad av vad män kan få för sig att göra. Hur kan man vara så sjuk att vilja utsätta någon för det jag var med om hela natten, och förmodligen i tanken, ännu värre saker? Jag kan inte tänka mig något värre i hela världen än att någon skulle göra något mot mig i det tillstånd jag var. När man är så rädd, har ont, är orörlig men ändå KLAR i huvudet. Helt medveten om vad som sker. Det, är min värsta mardröm.

Jag känner mig verkligen äcklad, otrygg och rädd. Trots att allt gick bra, trots att jag fick hjälp direkt. Men jag skriver detta för jag vet att jag inte är ensam. Jag vill inte att om ni blir utsatta för detta, ska skuldbelägga er själva. Det händer, det händer i ens hemstad, trots att man är med vänner. Det händer många, alldeles för många. Det är fruktansvärt.

Var försiktiga. <3

 

 

  1. Usch vad hemskt! Det måste varit fruktansvärt. Stor kram till dig. Ingen borde få utstå något sånt! <3

  2. Fyfan!

    Jag blev drogad i Stockholm på en nattklubb för några år sedan men hann som tur var aldrig dricka upp den drinken. Var också klar i huvudet men kände mig som gelé i resten av kroppen. Tog en taxi till akuten där de först trodde att jag var för full och sedan när promillen möttes insåg de att jag måste fått i mig något annat.

    Skönt att det gick så bra för dig ändå och att du hade stöd och hjälp hela natten <3

  3. Fy vad hemskt! Fick verkligen en klump i magen när jag läste detta. Förstår att du måste vara rejält skärrad nu. ta hand om dig och tack för att du delar med dig av din historia, det är viktigt att få en påminnelse ibland om att man måste vara försiktig när man är ute! KRAM<3

  4. Hej, stackars dig. Jag vet hur det är.Jag var med om samma sak i Alicante när jag gick ut där. Var rädd om dig fina du. Kramar

  5. Jag har själv varit med om exakt samma sak. Men det som är lite komiskt i ditt inlägg är att du skriver att INGEN av er SÅG, eller VET NÄR något hände, men ändå är det en MAN?! Som har gjort detta mot dig som du i meningen under skriver. Tycker det är lika hemskt att du hänger ut män som att någon drogade dig. Detta kan lika gärna vara en tjej som gjorde det pga. att hon ogillar dig eller vad som. Jag lider verkligen med dig i detta då jag själv blivit drogad en gång. Men du kan inte skriva att det va en man när ingen av er vet något.

    1. Jag kan inte annat än anta att det är en man som ger en ”våldtäcksdrog”? Så vitt jag vet har jag inga ovänner, så att någon skulle droga mig så illa? Det känns ungefär 0 sannolikt att en tjej skulle göra detta. 🙂

    2. Och att det är lika hemskt att jag hänger ut män, som att jag blev drogad? Fruktansvärt okänslig kommentar då jag inte tror att en enda man som aldrig skulle göra detta mot någon mår lika dåligt av den meningen som jag gjorde under tiden.

  6. Men fyyy så läskigt! Sån tur i oturen att du hade dina vänner och pojkvän omkring dig i allt detta! Man kan aldrig vara nog försiktig!! ? Ta hand om dig!

  7. Fyfan vad hemskt jag lider verkligen med dig. Tur att du hade dina vänner omkring dig! Den känslan är fruktansvärd. Samma sak hände mig i Turkiet. Efter max fyra drinkar var jag helt klar i huvudet men kroppen la av helt. Tog många timmar innan jag kunde röra kroppen igen. Detta hände trots att jag var med min kille och hans killkompisar ute. Var försiktig <3

  8. Förstår att det var fruktansvärt att gå igenom detta, jag och min sambo med ett annat par var i köpenhamn i påskas, och jag blev drogad där på dagen och så som du beskriver hur du kände i kroppen kände jag också, trodde jag skulle dö fick åka ambulans till sjukhuset.
    sänder en varm kram till dig<3

Lämna ett svar till Hedda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg