I lördags var jag, min pojkvän, Bea + några andra vänner ute och drack lite drinkar. Vi stod på en uteservering längst in i ett hörn, bara vi. Jag var inte alls märkbart berusad och vi skulle precis gå vidare. Precis innan vi skulle ta en taxi vidare, kändes det som en blixt slog ner i mitt huvud och gjorde mig yr på ett sätt jag aldrig tidigare känt. Jag sa direkt till alla, något är fel, detta känns inte bra, jag är så yr och svag. Jag minns att jag lutade mig mot en kant och sedan höll fast mig i en blomkruka för att inte ramla ihop. Jag visste att något var fel. Det hjälpte dock inte utan jag svimmade kort där efter.

Efter det är de första timmarna ett blurr, jag var vaken, jag var med. Men jag KUNDE INTE röra mig. Jag kunde inte säga något, ingenting alls. När ambulanspersonalen bar in mig ambulansen åkte min klänning upp. Jag förstod det. Jag ville dra ner den. Men jag kunde inte säga det. Jag kunde inte röra så mycket som ens mina fingrar.

Jag minns att jag låg i ambulansen och bara grät. Helt orörlig, fick inte fram ett ljud. Alla försökte prata med mig och slutade aldrig ställa frågor, jag kom ihåg att jag blev arg för att de inte förstod att jag inte kunde säga något. Det gick inte. Jag var dock helt klar i huvudet hela tiden även om jag nu ser tillbaka på händelsen som något märkligt blurr.

Vi kom fram till sjukhuset kort där efter där jag spenderade hela natten. Efter ett tag började jag kunna prata igen, men jag låg fortfarande som förlamad. Jag kunde inte röra NÅGOT i min kropp. Hur hårt jag än tog i, så gick det inte. Först tänkte jag, detta går över snart. Men i och med att timmarna gick, jag fick en nackkrage, blev röntgad, blev undersökt av en neurolog så började jag bli rädd. Varför släppte det inte? Varför började inte min kropp bli rörlig igen?

Både Bea och min pojkvän var med mig hela tiden så jag hade helt klart de bästa sällskapet jag någonsin skulle kunna få. Timmarna gick, vi blev rädda om varandra. Jag började till slut få panik och trodde på riktigt att jag var förlamad, att jag aldrig någonsin skulle kunna röra min kropp igen. Det var den värsta känslan jag någonsin haft. Att ligga helt still, på en bår, och från huvudet inte kunna röra sig allt. Jag hade extremt ont i nacken och jag var livrädd.

Efter över 6 LÅNGA timmar stack det i mina fingrar och jag kunde röra händerna igen. Sedan armarna. Sedan började kroppen komma tillbaka. Men det tog 7 timmar. Det var 7 timmar av hemska tankar. Jag såg verkligen framför mig ett liv där jag aldrig skulle kunna använda min kropp igen. Det var fruktansvärt.

När jag efter den långa hemska natten, på mina egna ben, kunde gå ut var jag så jävla tacksam. Jag har aldrig någonsin varit så glad, för att gå några korta steg. Vi kom som sagt hem först igår på dagen och jag sov hela dagen. Jag var helt slut igår och mådde dåligt.

Någon drogade mig. Fast jag var med min pojkvän och flera vänner. Fast vi stod längst in i ett hörn. Fast jag bara drack 2 drinkar, exakt samma som alla andra, vi köpte dem ihop. Ingen av oss kan på något sätt förstå vem eller när detta hände. Jag är alltid försiktig? Med det vill jag säga, man kan aldrig vara försiktig nog. Det där kan gå så snabbt, på ett ögonblick, så om det händer. Skyll inte er själva. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda, men det hände ändå?

Jag är äcklad av vad män kan få för sig att göra. Hur kan man vara så sjuk att vilja utsätta någon för det jag var med om hela natten, och förmodligen i tanken, ännu värre saker? Jag kan inte tänka mig något värre i hela världen än att någon skulle göra något mot mig i det tillstånd jag var. När man är så rädd, har ont, är orörlig men ändå KLAR i huvudet. Helt medveten om vad som sker. Det, är min värsta mardröm.

Jag känner mig verkligen äcklad, otrygg och rädd. Trots att allt gick bra, trots att jag fick hjälp direkt. Men jag skriver detta för jag vet att jag inte är ensam. Jag vill inte att om ni blir utsatta för detta, ska skuldbelägga er själva. Det händer, det händer i ens hemstad, trots att man är med vänner. Det händer många, alldeles för många. Det är fruktansvärt.

Var försiktiga. <3