Har bara haft twitter lite över ett halvår men jag är så fast, följ mig gärna där också: lovisabarkman. Har ni inte twitter:skaffa!
Här började mina tankar till detta inlägget:
Många tankar är som twitter, 140 tecken sen tar de slut. Dels för utrymme men även för att det är så himla mycket andra intryck som kommer hela tiden att man aldrig hinner tänka klart. Bloggen skapar utrymme för längre tankar. Jag kan börja på ett inlägg en dag och skriva klart det en annan. Precis så är det även med min drivkraft, den kan skapa en ide som får ligga och gro eller försvinner ett tag. Men är det en riktig dröm kommer den ligga kvar tills du kan ta tag i den.
En sak jag tycker om hos mig själv och som jag ofta fått höra är att jag är väldigt driven i allt jag gör. (För mig finns det ingen finare komplimang att få blir så sjukt glad och ännu mer taggad såklart) Egentligen så utgår faktiskt allt bara om mina tweets. Jag har drömmar, jag har visioner, jag har mål. Jag kan alltid se framför mig var jag skulle kunna vara eller göra. Till skillnad från många tänker jag kanske lite mer långsiktigt än yolo. Just nu vet jag vad jag vill göra med livet men kanske inte i stunden. Men jag jobbar på saker för att kunna ta mig dit.
När något dåligt händer mig, jag är ledsen, motgångar överlag blir jag först såklart superledsen och vill inget alls. Men sen händer det något inom mig, någon överlevnadsinstinkt och revanschsug sätter fart. Jag börjar idebomba min hjärna, jag vill åka hit, göra detta, skriver ner allt jag kan komma på. Skriver ner drömmarna till punkter att kunna förverkliga. Vad som krävs av mig, vad jag ska göra, hur jag ska göra. Framförallt ser jag en bild, en vision. När jag gjort det, när jag kommit dit.
Det har hjälpt mig så sjukt mycket i min vardag. Jag älskar när jag får mina små ryck av motgångar som vänds till världens starkaste drivkraft och ambitioner. Tänker såhär angående allt som är viktigt för mig. Man ska alltid tänka i delmål, mål, slutmål. Varför man gör det. Vad det ger dig. Vad du lär dig. Hur du utvecklas. Just NU kanske man inte har det bästa livet, men man får se allt som stadiet att komma över för att komma fram.
Det är svårt att hålla glöden i allt man vill uppe hela tiden, men lyckas man med det så lyckas man nå slutmålet.
Bara du vill framåt och har drömmar är inget något problem. Den enda som kan stoppa dig är du. För vissa personer är det en spikrak väg med någon som puttar på i ryggen, nästan springer efter och hjälper dem upp. För vissa är det uppförsbacke med sjukt tung packning men man kan klara det. Man kan klara allt. När man bestigit sitt mål, tagit sig dit helt själv med endast sig själv att tacka. Hur bra tror ni inte det kommer kännas? DET ger mig livsmotivation och vilja att lyckas med någon av alla tusen ideer jag skrivit ner.
Man får aldrig glömma att tro på sig själv. Det handlar absolut inte om att ha hybris, tro man är bäst osv. Det handlar bara om att vilja tillräckligt mycket och jobba. HÅRT. Då går allt.
Vad vill DU?