Jag har alltid varit rädd för rutiner. Rädd för att skriva ett blogginlägg och efteråt komma på att jag inte har klistrat in länken. Att gå tillbaka, och redan visst ha gjort det utan att jag märkte. Rädd för att göra varenda sak på jobbet sen komma på att detta ska jag ju fixa sen inser man att man redan är klar. Omedvetet för det ligger så hårt inprintat i det medvetna.

Jag har aldrig varit för skola 8-3 jobb 7-4. Jag vill ha variation, jag vill ha utmaningar, jag vill inte kunna allt. Jag vill lära mig nya saker varje dag, alltid tänka nytänkande och ha något nytt att komma med. Vill inte kunna räkna ut en dag minut för minut. Samtidigt så vill jag ha tryggheten? Något som är bekant, något som jag är säker i. Den balansgången är så himla svår.

Kanske är det därför jag ligger vaken nu. För att jag vill inte somna och gå upp samma tid varje morgon och kväll. Jag vill inte vara schemalagd och inte kunna ändra något i mina rutiner. Det är ju mitt liv, det måste jag väl kunna få ändra i lite som jag vill? 

Rädd att gå upp, gå till jobbet, gå hem, göra samma sak. Jag vill ha mer. Livet är ju det som händer emellan allt som kallas vardag och rutiner men livet måste få utrymme också. Detta har gjort mig att vilja tänka om och ändra lite i min framtidsplan. Alla behöver en grund att stå på gällande trygghet och något att luta sig tillbaka mot. Men jag tror knappast att alla är anpassade efter 7/8-4/5 samhället där allt ska klaffa med allt. Ibland känns det som den lätta vägen att gå, att följa planen som de flesta andra följer. Men sen kan man gå sin egen väg också, det blir svårare men man måste komma ihåg att skräddarsy livet efter sina egna behov inte endast alla andras för att passa in i det som blivit symboler för vardag.