Jag har alltid varit en väldigt självständig person som aldrig varit rädd för att stå på egna ben. Att börja i en skola ensam i en ny stad, att flytta hemifrån tidigt eller liknande. Men att flytta till ett annat land ensam är väl det ”värsta” (bästa) jag gjort. Jag var verkligen inte det minsta orolig innan jag åkte även om jag aldrig varit här förut eller kände någon för jag bara visste att allt skulle bli bra (vilket jag tror det blir om man har den inställningen)

Jag träffade verkligen folk direkt och har sedan dess inte längtat hem eller varit ledsen alls. Har liksom inte varit ensam överhuvudtaget. Nu är det snart en månad sedan jag flyttade och ikväll är faktiskt den första kvällen jag är ensam. Är lite småsjuk så valde att inte följa med ut på middagen med alla andra ikväll. Har istället skypeat med en av mina bästa kompisar och fått ett litet återfall, blev lite ledsen. Såklart. Så nu sitter jag här på balkongen med två hundar, en solnedgång och tankar ang livet. Ne men skämt å sido, 

:Jag tror att var man än är i världen så kommer man aldrig vara riktigt hel. Det kommer alltid vara något som saknas, lite, överallt. Det är väldigt sällan man har allt och alla i sitt liv på samma plats tillgängliga. Om man hela tiden skulle sträva efter det skulle man förmodligen aldrig kunna känna sig lycklig. Det skulle vara så himla mycket som krävdes hela tiden. Jag tror det handlar om att kunna hitta lycka i allt. Att inte vara kräsen och noga med detaljerna utan att bara kunna slappna av och få känna sig glad för det som är just då. Även om allt inte är perfekt så finns det alltid så himla mycket att vara glad för. 

Man får aldrig stanna hemma från något som är för en själv för någon annan. För att man inte vågar eller för att tryggheten finns någon annanstans. Skiter man i allt det där tror jag att det är så himla mycket lättare att bli tryggare i sig själv. Att våga ännu mer. Inte vara rädd för att förlora vänner. Inte vara rädd för att sakna något eller någon så mycket. 

Man får distans från saker, man tappar kontakt med vissa och man ser vad som är äkta. Men man ska aldrig vara rädd. Det som blir, det blir liksom och man får ta det ifrån då. Lycka och vänner, kan man hitta överallt. Kvällar där man saknar vänner eller önskar man var på en annan plats. Det har alla, oavsett var man befinner sig.