Precis som varje gång jag lämnar London gråter jag. Vi är påväg till Paris nu och jag tror Elin undrar om jag blivit knäpp då tårarna inte slutar rinna på mina kinder haha. Jag vet inte vad det är, men det är något med London. Något som gör att jag känner mig hemma på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort, någonstans.

Ni vet att jag har varit i London väldigt mycket men för varje gång jag kommer hit älskar jag det bara mer och mer. Det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är men det är bara allt. Hela grejen, allt och alla. Jag har verkligen haft det så bra denna veckan. Det enda dåliga är att den har gått så snabbt att det var över innan jag ens hann blinka. Jag blir så genuint lycklig av att vara här. Jag kommer liksom på mig själv att jag går och ler på gatan, bara sådär. Har umgåtts med massa härlig människor som bor här, som alltid träffat nytt folk också. 

Anledningen att jag gråter extra mycket denna gång är nog för jag känner mig så lost i mig själv just nu. Jag funderar verkligen på att flytta till London i höst. Jag vill verkligen men samtidigt känner jag väl att jag borde vara i Stockholm på plats för jobb och vara lite vettig och vuxen. Självklart att jag kan jobba från var som helst men det underlättar väldigt mycket att vara på plats. Jag tycker dock inte om Stockholm alltså. Mår inte 100% bra av att vara där och det är enligt mig ingen trevlig stad. Finns liksom ingen gemenskap och alla är bara upptagna med att leva sina egna liv. I London har jag sååå mycket vänner och varje gång jag säger att det kanske är dags för mig att flytta skriker alla JA KOM. Det är verkligen en helt annan gemenskap här och man umgås så mycket mer på ett så mycket mer intensivt sätt. 

Som min vän Julia sa inatt när vi satt ute på hennes balkong och diskuterade livet över en flaska vin kl 4, it will make you and it will break you. Och så är det verkligen med London. Det finns så mycket här, så mycket mer än man tror om man bara varit här på en turistresa liksom. Men it gets to you och när det gjort det ja då är man verkligen fast. Hopplöst och evigt förälskad i denna stad. 

Nä, som ni märker har jag ingen aning. Vad tycker ni? Ska jag flytta eller stanna i Sverige och ta tag i livet?…..