Här har ni mitt första ”önskeinlägg/text” från kommentarerna jag fick igår. Såhär tänker jag angående andra chanser.
För många finns det förmodligen inte ens något som heter en andra chans, det gör det för mig. Ibland. Jag tycker man ska veta sitt eget värde, ska vara principfast och rättvis mot sig själv. Men med detta känner jag precis som med allt annat i livet: man måste gå på magkänsla och bedöma situation från situation inte dra allt över en kant. Det finns absolut ingen regel som fungerar för allt utan allt handlar om situationen och allt som hör det till.
Självklart ska man vara försiktig med andra chanser. Men man måste kunna svälja sin stolthet , se framåt och tänka: vad mår jag bäst av? Kanske skulle jag behöva förlåta detta misstaget för jag skulle bli så mycket lyckligare. Ibland kan det säkert vara värre att gå ovetande om att inte våga för att vinna istället för att faktiskt våga tro och försöka. Klart man kan vara rädd för att bli sårad men ALLA kan göra fel och då får man göra en egen bedömning på ifall det är värt att ta emot någons förlåtelse eller inte. Många gånger är det inte det men man måste kunna vara mänsklig och se saker ur olika perspektiv.
När det gäller andra chanser ska man ALLTID agera efter SIN egen lycka och det man tror skulle få bäst konsekvenser för en själv. Inte önsketänk utan ett realistiskt sådant. Man måste ju vara smart. Men har man så himla mycket att vinna kanske det är värt att satsa igen. Vara förstående och förlåtande efter ha fått vissa saker bekräftade och bevisade. Ibland kan ett misstag ge avstånd som skapar klarhet i vad man egentligen vill och behöver.
Vissa saker betyder mer än andra och kan vara så jävla värt det. Oavsett om det är en kille, tjej, kompis, förälder eller vad det än är man blivit sviken/bortvald av. Bara för att man har blivit sårad en gång så betyder det inte alltid att det kommer bli så igen. Tänk så skulle man missa ett helt livs relation med ex. en förälder bara för man vägrar samarbeta och ge nya chanser?
Man ska göra det smart, men man måste kunna lära sig att saker/folk KAN ändras och då måste man vara mottaglig för att förlåta för att få ut så mycket som möjligt av det själv.