Vitt linne HÄR / Grått linne HÄR

Igår när jag kom hem från Stockholm sprang jag iväg direkt till gymmet och körde ett riktigt jobbigt pass på trappmaskinen och med löpintervaller. Jag bara kände att jag behövde ta ut mig till den grad att ingenting förutom tröttheten i kroppen gör ont. Är ju verkligen så himla nere och ständigt känns det som att något saknas (vilket det också gör… Men träningen får det att kännas bra för stunden. Även idag efter jobbet tränade jag först med Elin sen var jag på ett pass och efter det körde jag trappmaskin, sprang och annat sånt jobbigt. Jag avskyr att springa men idag kändes det så skönt. Jag bara sprang ifrån allt i mig som gör så ont, det rann av mig, jag skakade av mig det eller så hann det helt enkelt bara inte fastna.

När allt känns svårt att kan det vara skönt att göra något med ett så tydligt mål och bara ta sig fram och klara det. Självklart är det inte bra att ta ut sig så mycket som jag gör ofta när jag är ledsen men det är som medicin för mig. Att bara få bort allt en stund, sätta på världens högsta volym, köra stenhårt tills kroppen inte vill mer och få världens bästa känsla efteråt. 

Gymmet har faktiskt alltid varit lite av en fristad för mig när inte jag mår bra. Man mår liksom så mycket bättre om man tar sig dit och kroppen får jobba lite istället för endast hjärtat som går på högvarv så det värker.