Så fort man håller på att falla tillbaka eller så fort det gör ont så måste man komma ihåg vad man kämpar för. Man kämpar för sig själv och ingen annan. När jag mår dåligt och bara vill lägga mig ner och inte tänka på något mer så är det enda jag tvingar mig själv att se hur bra allt kommer bli. Hur jag ska ta mig dit. Måste det. Måste visa allt, alla och mig själv att jag också kan. Man får verkligen aldrig tappa hoppet om sig själv. Tappar jag hoppet själv, varför skulle då någon annan tro på mina ideer och hjälpa mig? Sorgligt nog så är det faktiskt så. Det är DU som måste bestämma dig, du och ingen annan.

Hitta ditt mål, det du vill och tappa aldrig tron om att du kan lyckas. Då ramlar du aldrig över kanten från lycka till helvetet. Du ramlar någon centimeter ibland men din tro kommer ta dig upp igen. Glöm aldrig vad DU vill och att DU kan lyckas med just exakt vad det än är bara du vill tillräckligt mycket. 

Fokus, fokus, fokus. Nederlag betyder inte att det går sämre, det betyder tillbaka, upp igen och visa dem. Blicka fram, låt allt rinna av dig inte fastna. Det kommer göra ont men det kommer vara värt det. Don’t think just dooo.