Jag fattar ingenting. Vem är jag att bli överöst med kärlek och komplimanger från alla otroligt fina människor där ute. Herregud. Jag tror inte att ni FÖRSTÅR hur mycket det betyder för mig att kunna hjälpa er? Att jag har BERÖRT folk, att hur många som helst skrivit att de gråtit, att de relaterar som fan, att jag hjälper dem. Finner inga ord. Helt jävla mållös. Har skrattat mellan alla tårar. Jag är så glad att jag har er, vad vore jag utan er? Ni som säger att ni ser upp till mig, jag blir så glad. Jag ska klara detta och jag ska visa mig stark för er, hjälpa er påvägen också. Ni har fyllt mig med så mycket kärlek att mitt hjärta ikväll inte alls gör lika ont.  Att jag slipper känna så, för en stund, är så betydelsefullt. 

Älskar fanimig er. Jag är inte värd alla fina kommentarer men JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG FÅTT DEM, alla meddelanden och kommentarer på twitter. Heja sociala medier, ni är allt. 

Har endast er att tacka att jag ikväll (ska inte ljuga det kommer tårar emellanåt) men faktiskt somnar med ett leende på läpparna. Jag brukar ha svårt att ta åt mig, men jag märke verkligen att idag när jag öppnade mitt hjärta och delade med mig har ni gjort detsamma. Allt ni skrivit (inte bara här på bloggen) utan allt har verkligen kommit från era hjärtan också. Det har gjort att jag bara sugit åt mig, samlat på mig och blivit såå glad. 

TACK FÖR NI FINNS I MITT LIV.